Jag gick alldeles nyss förbi några av montörerna på jobbet, de höll på att flytta en stor lastpall och det var ett himla diskuterande. Precis när jag gick förbi frågade jag kille som stod utanför och skulle dra ut hela kalaset om jag skulle flytta en grej som kunde stå ivägen för honom, något som han avböjde.
Jag hann inte många meter förrän jag hör honom ropa till sin kollegor inne i byggnaden "Va, vad sa ni? Jag pratade med en snygg tjej så jag hörde inte!". Jag log och vände mig om och sa "fortsätt, jag betalar!"
Den lilla kommentaren förgyller min dag som mest är en småstrulig dag och jag kom på mig själv med att t om bli lite generad?!
Men så här är det i Italien, t om bara gå och handla i en mindre mataffär så kan man bli kallad "bella signorina"(vackra frun). Jag vet att första gången det hände så vände jag mig om för att se vem de talade till...
Jag tror att hela Sverige skulle bli bättre av att vi gav varandra lite komplimanger lite oftare, tror inte ni det?
Framför allt måste vi bli bättre på att ta emot komplimanger. Det är inte roligt att ge en komplimang, när mottagaren bara säger äsch eller inte svarar alls.
SvaraRaderaMargaretha
Jag instämmer. Fast ibland kan jag se att folk sträcker lite på sig när de får en komplimang även om de inte direkt säger något.
RaderaAbsolut behöver vi bli bättre både på att ge och att ta emot komplimanger...Det ger ju så mycket glädje:)
SvaraRaderaVisst är det. Jag brukar ge komplimanger och försöka vara uppmärksam på om mina medmänniskor har någon ny frisyr, brillor eller annat. Bara en liten kommentar som Vad snygg du är i den (valfri kulör) färgen! Kan räcka långt.
RaderaVi är nog dåliga på att ge komplimanger, men framför allt är vi dåliga på att ta emot dem, precis som em skriver. Om jag ser något som tilltala mig brukar jag faktiskt tala om det. Alla blir väl glada om man kommenterar snygga glasögon, en fin klocka, vackra ringar mm.
SvaraRaderaJag var inne i en affär en gång när en dam kom fram och sa: Jag hoppas att du inte tar illa upp, men jag måste få säga att du är väldigt snyggt klädd. Jag blev så glad och det talade jag minsann om för henne också. Mitt självförtroende stärktes och hon förgyllde tillvaron för mig i många dagar med den komplimangen.
Kram, Ingrid
Kram tillbaka! Ja jag är likadan, mest blir folk glada och förvånade att man lagt märke till någon detalj t ex. Har man glatt någon eller fått någon att känna sig sedd så har man gjort världen lite bättre. T om bara ett leende kan ofta räcka!
RaderaJag brukar själv vara väldigt duktig på att ge komplimanger. Jag är väldigt impulsiv och icke blyg och kanske inte så speciellt skandinavisk. Jag slänger alltid ur mig kommentarer ifall jag gillar nåt på någon eller ifall de har gjort bra ifrån sig (på jobbet). Men jag måste erkänna att jag är desto sämre på att ta emot komplimanger själv, he, he. Där kommer blygheten fram! ;-)
SvaraRadera